Vighyan Bhairav Tantra
eller Hemligheternas Bok
Förklarade av Bhagwan Shree Rajneesh -- OSHO
För fem tusen år sedan gav guden
Shiva till sin gemål, Devi, de ett hundra tolv sutror, som utgör den tantriska
urkunden Vigyana Bhairava Tantra.
Vigyana betyder medvetenhet.
Bhairava är en benämning för någon som gått bortom, och Tantra betyder teknik.
Osho, indisk mystiker,
talar här om en av dessa tekniker:
Nr 48 Den behandlar
Self-remembering; Själv-erinran. Föredraget hölls den 23:e februari 1973 i
Woodlands, Bombay, Indien.
Osho säger om Tantra Teknikerna
"De är de äldsta, de mest uråldriga teknikerna. Men du kan även kalla dem
de senaste, därför att ingenting kan tilläggas till dem. De är fullständiga -
112 tekniker. De uttömmer alla möjligheter, alla sätt att släppa sinnet och gå
bortom tänkandet."
Här är en text med värme och
närhet, en samling hemligheter som inte längre är hemligheter. I fem tusen år
gömdes dessa tekniker, om hur man utvidgar medvetandet. Endast ett fåtal
utvalda tilläts ta del av detta mänsklighetens esoteriska arv.
Nu kommer här en Mästare som säger
oss att vi är alla utvalda, att det för det första aldrig funnits någon
hemlighet, och att teknikerna som han delger oss i själva verket inte är
tekniker utan dörrar in i en oändligt stor rymd av icke-teknik.
Men om vi ännu en tid måste fråga hur, nåja - kanske
vi behöver tekniker i alla fall. Så han öppnar varje dörr för oss: Se, här är
det, och om den här tekniken inte passar dig, prova då den där, samma igen fast
i en annan form. Vi kan låtsas att de är tekniker. Vi kan använda dem. De
kommer inte att ge oss vår sanna natur men de kommer att hjälpa oss att öppna
de burar som våra förutfattade meningar har byggt kring oss.
De kommer att hjälpa att öppna
igenrostade lås, som varit stängda i åratal. De skapar situationer där vår
vakenhet, vår autenticitet och vår påhittighet, och den naturliga inre glödande
glädjen inom oss, kan utvecklas och blomstra.
Ur förord av Ma Punito The book of the secrets Vol 4.
Översättning: Devadas o
Svenne Berggren, Loka Ashram,
820 60 Delsbo
bjorn_skolen@hotmail.com
april -98
Turning
Inward, Toward the Real :
Att vända sig inåt, mot det verkliga.
Sutran
O, Du Lotusögda, ljuv vid
beröring.
När du sjunger, ser,
smakar, var medveten om att du är.
och upptäck det evigt
levande.
Civilisationen är en träning i hur
man blir overklig. Tantra är den omvända processen, hur Du hindrar dig själv
från att bli overklig, - och om Du redan har blivit overklig, hur du kommer i
beröring med den verklighet som finns
gömd inom dig, hur Du tar kontakt med den igen, hur Du återigen blir verklig.
Det första vi måste förstå är hur vi hela tiden gör oss själva overkliga, och
när vi en gång har förstått det förloppet, då förändras många saker genast.
Själva den förståelsen blir en förvandling, en mutation.
Människan föds odelad. Hon är
varken kropp eller själ. Hon föds odelad som en individ. Hon är både kropp och själ. Till och med att
säga att hon är både och är fel. Hon är kropp-själ. Kropp och själ är två sidor
av hennes varelse, inte två delar - två polariteter hos någonting som vi kan
kalla livet, energin eller vad som helst - X-Y-Z - men kropp och själ är inte
två olika saker.
Själva förloppet med civilisation,
utbildning, kultur, inlärning, börjar med denna uppdelning. Alla får lära sig
att vi är två, inte en, och då börjar man naturligtvis identifiera sig med
tänkandet och inte med kroppen. Själva tankeprocessen blir ditt centrum, men
tankeprocessen är bara en periferi. Den är inte ditt centrum därför att du kan
finnas till utan att tänka. En gång har du existerat utan att tänka: Tänkandet
är inte en nödvändighet för att existera. Om du går djupt in i meditation
kommer DU att vara, men det kommer inte att finnas något tänkande. Om du
blir medvetslös kommer DU att finnas till, men det kommer inte att
finnas några tankar. Om du faller i djup sömn kommer DU att
PG 48: "be, but there will be no..."
finnas, men det kommer inte att
finnas något tänkande. Tänkandet är bara i periferin; ditt varande är någon
annanstans - längre in än tänkandet. Men Du blir hela tiden itutad att du är
två, kropp och huvud, och att du i själva verket är tänkandet, och att du äger
kroppen. Tänkandet blir herre och kroppen dess slav, och du håller på och
kämpar mot kroppen. Detta skapar en spricka, ett tomrum och denna klyfta är
problemet. Alla neuroser föds ur den klyftan; all ängslan och ångest föds ur
den klyftan.
Din varelse har sina rötter i
kroppen, och kroppen är inte bara någonting avskilt från existensen. Den är en
del av den. Din kropp är hela universum. Den är inte något begränsat, något
avslutat. Du kanske inte har lagt märke till det, men försök att iaktta var din
kropp verkligen slutar - Var !? Tror du att kroppen slutar där huden slutar ?
Om solen som är så långt borta
plötsligt dör och slocknar, kommer Du omedelbart att dö här. Om solstrålarna
slutar att komma kan Du inte finnas till här längre. Din kropp kan inte
existera utan att solen finns långt därborta. Solen och du är på något sätt
djupt förbundna. Solen måste innefattas i din kropp; annars kan du inte
existera. Du är en del av dess strålar.
På morgonen ser du hur blommorna
öppnar sig: när de öppnar sig är det i själva verket solen som går upp. Till
natten kommer de att stänga sig: när de stänger sig är det solen som går ner.
Blommorna är bara solstrålar som är utspretade. Du existerar här, därför att
där, långt därute, existerar solen. Din hud är egentligen inte din hud, Din hud
sträcker sig vidare; till och med solen omslutes av den. Du andas, du kan andas
därför att luften finns, atmosfären finns. I varje ögonblick är det atmosfären
som du andas in och ut.
Om det för ett enda ögonblick inte
fanns någon luft, då skulle du vara död. Andningen är ditt liv. Om din andning
är ditt liv, då är hela atmosfären en del av dig. Du kan inte existera utan
den. Så var slutar din kropp egentligen ? Var går gränsen? Det finns ingen
gräns ! Om du iakttar noga, om du går på djupet, kommer du att se att det inte
finns någon gräns. Eller, universums gräns är gränsen för din kropp. Hela
universum är involverat i dig, så din kropp är inte bara din kropp; den är ditt
universum, och du är förankrad i det.
PG 49: "mind too cannot..."
Inte heller ditt tänkande kan
existera utan kroppen. Det är en del av den, en process i den.
Uppdelning är destruktivt, och
genom uppdelningen, tvingas du att bli identifierad med tänkandet. Du tänker,
och utan tänkandet finns det ingen uppdelning. Du tänker, och du kommer att
identifiera dig med ditt tänkande. Då känns det som om du äger kroppen. Detta
är raka motsatsen till sanningen. Du äger inte kroppen, inte heller äger
kroppen dig. De är inte två saker. Du finns till som en enhet - en djup harmoni
av motsatta poler. Men motsatta poler är inte åtskilda: de är inbördes
förenade. Bara då kan de bli motsatta poler. Och motsatsförhållandet är bra.
Det utmanar, det ger uthållighet, det skapar energi. Det är dialektiskt.
Om du verkligen var en enhet utan
motsatta poler inom dig, då skulle du vara stendöd. Dessa två motsatta poler,
kropp och själ, ger dig liv. De är motsatta, och på samma gång kompletterande -
och i grund o botten och ytterst ett och detsamma. En energiström går igenom
båda. Men när vi en gång identifierat oss med tankeprocessen, tror vi att vi
har vårt centrum i huvudet. Om dina ben huggs av, kommer du inte att känna att du
är avhuggen. Du kommer att säga: "Mina ben har huggits av." Men om
ditt huvud huggs av, då är du avhuggen. Du blir mördad.
Om du sluter ögonen, för att känna
efter var du är, kommer du omedelbart att känna att du är i huvudet. Du är inte
där, därför att när du för första gången gick in i livet i din mors livmoder,
när de manliga och kvinnliga atomerna möttes, då fanns inget huvud. Men livet
började. Du fanns, och där fanns inget huvud. I detta första möte mellan två
levande celler, skapades du. Huvudet kom senare, men din varelse var där. Var
finns den varelsen? Den finns inte i huvudet. I själva verket finns din
varelse, överallt eller ingenstans i kroppen. Den finns ingenstans, du kan inte
sätta fingret på var din varelse är. Och i samma ögonblick som du försöker
sätta fingret på din varelse missar du hela poängen. Den finns överallt. Livet
finns överallt! Det är utbrett över hela dig. Och inte bara över hela dig: Om
du följer det, blir du tvungen att resa till universums yttersta gräns. Ditt
liv finns överallt !
PG 50: "With the identification..."
I och med identifikationen:
"Jag är mina tankar", blir allting falskt. Du blir overklig därför
att denna identitet är falsk. Denna måste brytas. Tantra-teknikerna är till för
att bryta ned denna identitet. Tantra strävar efter att göra dig utan huvud,
utan centrum, närvarande överallt eller ingenstans. Och varför blir
mänskligheten, mänskliga varelser falska och overkliga med tänkandet ? Därför
att tänkandet är ett epi- (påväxt-) fenomen - en process som är nöd-vändig,
användbar, men sekundär; en process som består av ord, inte av realiteter. Ordet
"kärlek" är inte Kärlek, ordet "Gud" är inte Gud. Men
tän-kandet består av ord, av en verbal process, och då blir kärleken själv
mindre betydelsefull än ordet "kärlek". För tänkandet är ordet mer
betydelsefullt, Gud blir av mindre betydelse än ordet "Gud". För
tänkandet är det så. Orden blir mer meningsfulla, betydelsefulla. Orden blir
primära och vi börjar att leva i dem. Och ju mer du lever i ord, ju mer ytlig
blir du, och du fortsätter att missa den verklighet som inte är ord: verklighet
är existens.
Att leva i tankarna, är som om man
skulle leva i en spegel. Nattetid, om du går till en sjö och sjön är stilla,
och det inte finns några krusningar på ytan, blir sjön en spegel. Du kan se på
månen i sjön, men den månen är inte verklig - enbart en spegling. Spegelbilden
kommer av verkligheten, men spegelbilden är inte verklig. Tänkandet är bara ett
speglande, reflekterande fenomen. Verkligheten speglar sig i tänkandet, men
reflektionerna är inte verkliga. Och om du fastnar i spegelbilder, då undgår du
verkligheten fullständigt. -- Det är därför, som, med tänkandet, med tankens
reflektioner, allting skiftar. Minsta våg, minsta vindil kan störa din
sinnesfrid. Verkligheten kan inte störas, men tänkandet kan störas av vad som
helst. Tänkandet är ett spegelfenomen och vi lever i tankarna.
Tantra säger: Kom ner ! Stig ner
från era troner! Kom ned från era huvuden, Glöm spegelbilderna och närma er
verkligheten. Alla de tekniker som vi
diskuterar handlar om detta: Hur man kommer bort från tänkandet, så att man kan
komma in i verkligheten. Och nu ska vi klargöra en av de 112
meditationstekniker som Shiva ger sin älskade kvinna, Devi.
PG 51: "The first technique..."
Den första tekniken: "O,
Du Lotusögda, ljuv vid beröring, när du sjunger, ser, smakar, var medveten om
att DU ÄR och upptäck det evigt levande."
Vi lever men vi är inte medvetna
om att vi är eller om att vi lever. Det finns ingen själverinran. Du äter,
eller du tar ett bad; eller du tar en promenad, men du är inte medveten om att
Du Är när du går. Allting finns, det är bara du, som inte är. Träden, husen,
trafiken, allting är. Du är medveten om allting runt omkring dig, men du är
inte medveten om din egen varelse - att du är. Du må vara medveten om hela
Världen, men om du inte är medveten om dig själv, då är denna medvetenhet
falsk. Varför? Därför att ditt sinne kan spegla allting, men det kan inte
spegla dig själv. Om du är medveten om dig själv, då har du stigit ut ur
tänkandet.
Din Själverinring kan inte speglas
i sinnet, därför att Du finns bakom sinnet. Sinnet kan bara spegla saker som
står framför det. Du kan bara se andra, men du kan inte se dig själv. Dina ögon
kan se alla andra, men dina ögon kan inte se sig själva. Om du vill se dig
själv, behöver du en spegel. Bara i spegeln kan du se dig själv, men då måste
du stå framför spegeln. Om ditt tänkande är en spegel, kan det spegla hela
världen. Men tänkandet kan inte spegla dig därför att du kan inte stå framför
det. Du finns alltid bakom, gömd bakom spegeln.
Den här tekniken säger att när du
gör någonting, vad som helst, - du sjunger, ser, smakar - var medveten om att
du är och upptäck det evigt levande: och upptäck inom dig själv, strömmen,
energi, livet, det evigt levande. Men vi är inte medvetna om oss själva.
Gurdjieff använde själv-erinran som
en grundläggande teknik i Väst. Själverinrandet härrör från denna sutra. Hela
Gurdjieffs system är baserat på denna enda sutra. Kom ihåg dig Själv i vad du
än gör. Det är mycket svårt. Det ser mycket lätt ut, men du kommer hela tiden
att glömma bort. Inte ens i tre-fyra sekunder kan du komma ihåg dig Själv. Du
kommer att ha en känsla av att du erinrar dig, och plötsligt har du börjat
tänka på något annat. Till och med när du tänker "Okej, nu
PG 52: "Feel I
am..."
kommer jag ihåg mig själv"
har du missat, därför att denna tanke är inte att komma ihåg sitt själv. I
själverinran kommer det inte att finnas någon tanke; du kommer att vara
fullständigt tom. Och själverinran är inte en följd av tankar. Det är inte så
att du säger "Ja, jag är". Då du tänker "Ja, jag är", har
du missat poängen. Detta är en tankegrej - detta är en mental process:
"Jag är".
Känn "Jag är", inte
orden "Jag är". Verbalisera inte. Bara känn att du är. Tänk inte.
Känn! Pröva det. Det är svårt, men om du ihärdigt fortsätter att försöka, så
kommer det att hända. Medan du går, kom ihåg att du är, och inneha känslan
av ditt varande, inte av någon tanke, inte av någon idé. Bara känn. Jag rör vid
din hand, eller jag lägger min hand på ditt huvud; Verbalisera inte. Bara känn
beröringen, och i den känslan, känn inte bara beröringen, men känn också den
som blir berörd. Då blir din medvetenhet dubbelriktad*.
Du promenerar under träden: träden
är där, vinden är där, solen går upp. Detta är världen överallt omkring dig; du
är medveten om den. Stanna upp för ett ögonblick och kom plötsligt ihåg att Du
Är, men verbalisera inte. Bara känn att Du Är. Denna icke verbala känsla, om så
bara för ett enda ögonblick, kommer att ge dig en glimt - en glimt som inget
LSD kan ge dig, en glimt av det som är verkligt. För ett enda ögonblick slungas
du tillbaka till centrum av din varelse. Du är bakom spegeln; du har
överskridit speglingarnas värld; du är existensiell. Och du kan göra det när
som helst. Det behövs ingen särskild plats eller tidpunkt. Och du kan inte
säga, "Jag har inte tid." När du äter kan du göra det, när du tar ett
bad kan du göra det, när du är i rörelse eller när du sitter kan du göra det -
närsomhelst.
Det har ingen betydelse vad du
gör, du kan plötsligt komma ihåg dig själv. Försök sedan att fortsätta denna
glimt av din varelse.
Det kommer att vara svårt. Ena
stunden kommer du att känna att det är där, i nästa stund har du drivit iväg.
Någon tanke kommer att ha dykt upp, någon reflektion, och du kommer att ha
blivit engagerad i denna reflektion. Men bli inte ledsen och besviken. Så är
det, därför att vi under livstider har ägnat oss åt tankarnas reflektioner.
Detta har blivit en robotaktig mekanism. Omedelbart automatiskt, kastas vi
Fotnot: doublearrowed -
syftar till bilden av en pil med spets i bägge ändar.
PG 53: "to the reflektion..."
mot reflektionen. Men även om du
till en början bara har en glimt av ditt varande, i ett enda ögonblick, är det
tillräckligt Och varför är det tillräckligt? Därför att du kommer aldrig att få
två ögonblick samtidigt, tillsammans. Bara ett ögonblick är med dig hela tiden.
Och om du kan ha den glimten för ett enda ögonblick, kan du bli kvar i den. Det
är bara ansträngning som behövs - en ständig ansträngning måste till.
Ett enda ögonblick är givet till
dig. Du kan inte ha två ögonblick tillsammans, så bekymra dig inte om två
ögonblick. Du kommer alltid att få ett enda ögonblick. Och ifall du kan vara
medveten i ett ögonblick, så kan du vara medveten i hela ditt liv. Nu behövs
bara ansträngning, och denna kan utföras under hela dagen. Närhelst du kommer
ihåg, ihågkom dig själv.
"O, Lotusögda, ljuv
vid beröring, när du sjunger, ser, smakar, var medveten - Du Är, och upptäck
det evigt levande": När sutran lyder "Var
medveten - Du Är.", vad ska du göra ? Ska du tänka, "Jag heter
Erik" eller "Linda" eller något annat? Kommer du att komma ihåg
att du tillhör en sån eller en sån familj, en sån eller en sån religion och
tradition? till ett sånt eller ett sånt land, en sån samhällsklass, uppväxtmiljö
eller trosbekännelse? Kommer du att ihågkomma att du är kommunist eller Hindu
eller Kristen ? Vad kommer du att ihågkomma ? Sutran lyder: "Var
medveten att Du Är": Den säger bara "Du Är". Det
behövs inget namn, inget land behövs. Låt det räcka med bara existensen; Du Är
! Så säg inte till dig själv vem du är. Svara inte, "Jag är det och
det". Låt det bara vara existensen som Du Är.
Men det blir svårt därför att vi
kommer aldrig ihåg ren existens. Vi kommer alltid ihåg någonting som endast en
etikett, inte själva varandet. Närhelst du tänker på dig själv, så tänker du på
ditt namn, religion, land, många saker, begrepp, men aldrig på det rena
existerandet som Du Är.
Du kan träna så här: När du
slappnar av i en stol eller bara sitter under ett träd, glöm allting och känn
detta "självbefinnande". Du är inte Kristen, inte Hindu, inte
Buddhist, inte Indier, inte Engelsman, inte Svensk, utan helt enkelt, Du Är.
Upplev känslan av det, och då kommer det att bli enkelt för dig att komma ihåg
hur den här sutran lyder: "Var medveten att Du Är, och upptäck det
evigt Levande." Och i det ögonblick
PG 54: "you are aware..."
du är medveten om att Du Är,
kastas du in i det evigt levande. Det falska kommer att dö: bara det verkliga
blir kvar.
Därför är vi så rädda för döden:
för att det overkliga kommer att dö. Det overkliga kan inte vara för evigt, och
vi håller oss fast vid det overkliga, identifierar oss med det overkliga. Du, i
egenskap av Hindu måste dö; du som Erik eller Linda måste dö; du som kommunist,
som ateist, i egenskap av teist, måste dö, du som namn och form måste dö. Och
om du är fäst vid namn och form, så kommer uppenbart rädslan för döden till
dig, men det verkliga, det existensiella, det grundläggande i dig, är odödligt.
När väl formerna och namnen är glömda, när du en gång har sett in i det namn-
och formlösa, då har du kommit in i det eviga.
"Var medveten - att du
är, och upptäck det evigt levande": Denna
teknik är en av de mest användbara, och den har använts i tusentals år av många
Lärare, Mästare, Buddha använde den. Mahavir använde den. Jesus använde den,
och i modern tid har Gurdjieff använt den. Bland alla dessa tekniker, är denna
en av de mest kraftfulla. Pröva den. Det kommer att ta tid; det kommer att ta
månader.
När Ouspensky övade tillsammans med Gurdjieff, var han tvungen att i tre månader anstränga
sig hårt, ytterst hårt, för att få en skymt av vad själv-erinrande är. Under
tre månader, bodde Ouspensky i ett avskilt hus, och höll på med bara en enda
sak - att erinra sig själv. Trettio personer gav sig in på detta experiment, och vid slutet av den
första veckan hade tjugosju personer hoppat av; bara tre återstod. Under hela
dagen, försökte de komma ihåg - utan att göra någonting annat, än att komma
ihåg att "Jag är". Tjugosju personer kände att de blev tokiga. De
kände att nu var galenskapen mycket nära, så de försvann. De kom aldrig
tillbaka; de träffade aldrig Gurdjieff igen.
Varför? Så som vi är, är vi i
verkligheten galna. Eftersom vi inte kommer ihåg vilka vi är, vad vi är, är vi
galna, men denna galenskap tas för hälsa. När du väl försöker gå tillbaks, när
du väl försöker kontakta det verkliga, då kommer det att likna dårskap, det
kommer att likna galenskap. Jämfört
PG 55: "to what we..."
med vad vi är, är detta just det
omvända, det motsatta. Om du känner att detta är hälsa, så framstår det andra
som galenskap.
Men tre personer framhärdade. En
av dessa tre var P.D. Ouspensky. I tre månader höll de ut. Först efter en månad
började de få glimtar av att bara vara - av
"Jag Är". Efter den andra månaden, försvann "Jag",
och de började få glimtar av "varande", - av att bara vara, inte ens
av "Jag", därför att "Jag" är också en etikett. Det rena
Varandet är inte "Jag" och "Du". Det bara Är.
Och under den tredje månaden
upplöstes till och med känslan av "varande", därför att den känslan
av varande är fortfarande ett ord. Också det ordet upplöses. Då är du, och då
vet du vad du är. Före denna punkt inträffar kan du inte fråga dig, "Vem
är jag ?". Eller, du kan fortsätta att ständigt fråga, "Vem är jag
?", enbart ständigt fråga, "Vem är jag? Vem är jag?" och alla de
svar som tänkandet kommer upp med att visa sig falska, irrelevanta. Du
fortsätter att fråga, "Vem är jag ? Vem är jag? Vem är jag?" tills
det kommer en punkt där du inte längre kan ställa frågan. Alla svaren
kollapsar, och sedan faller också själva frågan ned och försvinner. Och när till och med själva frågan, "Vem
är jag?" försvinner, då vet du vem du är.
Gurdjieff försökte från ett håll.
Försök att bara ihågkomma att Du Är. Raman Maharshi försökte från ett annat
håll. Han gjorde det till en meditation att fråga, att ställa frågan, "Vem
är jag?" Och sätt inte tilltro till något av de svar som tänkandet kan
komma upp med. Tänkandet kommer att svara "Vad frågar du för dumheter
?" Du är det här och det där, du är man, du är kvinna, du är utbildad
eller outbildad, rik eller fattig." Tänkandet kommer att ge svar, men
fortsätt att fråga. Acceptera inte något svar, alla svar som tänkandet ger är
falska. De kommer från den overkliga delen av dig. De kommer från ord, de
kommer från skrifter, de kommer från betingning, uppfostran, de kommer från
samhället, de kommer från andra. Fortsätt att fråga. Låt pilen "Vem är
jag?" tränga djupare och djupare in. Tills en tidpunkt kommer, då inget
svar längre infinner sig.
PG 56: "That is the..."
Det är det rätta tillfället. Nu
närmar du dig svaret. När inga fler svar kommer, är du nära svaret, för att
tänkandet är på väg att bli stilla - eller, du har rört dig långt bort från
tänkandet. När det inte kommer att finnas något svar och ett vakuum uppstår
runt omkring dig, då kommer ditt frågande att verka absurt. Vem frågar du ? Det finns ingen där som kan
svara dig. Plötsligt, kommer även ditt frågande att sluta. Med frågandet, har den
sista resten av tänkande upplösts, för frågan var också en del av tänkandet.
Svaren kom från tänkandet, och frågan kom också från tänkandet. Bägge har
upplösts, och nu ÄR DU.
Pröva det. Det finns alla
möjligheter, om du framhärdar, att denna teknik kan ge dig en glimt av det
verkliga - och det verkliga är evigt levande.
THE END
Översättning: Devadas o Sven
Berggren, Loka Ashram ; 820 60 Delsbo
For feedback please mail to bjorn_skolen@hotmail.com
PS. Återgå alltid till källan:
för att få den renaste förståelsen:Lyssna till Osho på MP3
filen
samtidigt som du följer med i den engelska texten ( se
engelska sidan In English ).
Använd den svenska översättningen bara som extra hjälp.DS
Prova tekniken i vardagen några
månader
se
om du gillar den
pröva
att komma ihåg.
Du
glömmer
Du
kommer ihåg igen
Du
blir förtjust
förundrad...................av
det evigt levande.......
själva beröringens sötma
När du sjunger eller ser eller smakar
var medveten om att Du Är
och upptäck Det Evigt Levande